Om man kör ut mot Mjällom och Norrfällsviken passerar man Omneberget som ligger utmed Omnesjön. 1992 blev Omneberget ett naturreservat men redan på 1700-talet upptäcktes den rikedom av växtarter som finns på sydsluttningen. Inte mindre än 226 kärlväxtarter finns representerade på den soliga bergssluttningen Vill man besöka de växtrika delarna på sydsidans nedre del kör man in vid badet och följer stigen därifrån. Men vi hade bestämt oss för att nå toppen och körde in i byn Omne där stigen till toppen börjar. Den första biten var lätt att gå, ett relativt nytt kalhygge passerades och efter några hundra meter vek den rätta stigen av uppåt……
Den röda färgen är inget fotofel utan det är nordingrågraniten som färgar landskapet rött. Det är en rapakivigranit och den finns utmed hela Höga kusten men är sällsynt i resten av Sverige. Rapakivi betyder rutten sten och förklaringen är att stenen lätt vittrar sönder och då uppstår de trappstegsformade klipporna. Den är ca 1,4 miljarder år gammal.
Vissa delar av stigen är branta och man går direkt på bergsytan. Armarna kom till användning när vi klättrade uppåt. I takt med vår klättring ökade molnigheten och vi kände att den regnskur vi kört igenom på vägen från Kramfors var i antågande. För att hinna upp innan regnet kom stegade vi på i rask takt men en utsiktsbild från en klipphylla tyckte vi oss hinna med. Efter 25 minuter hade vi kommit upp till vindfjöjeln på toppen och precis då började det att regna. Det kändes minst sagt snopet att de vackra bilder jag tänkt ta istället blev skymda av moln och regnskurar. Ett antal snabba avtryckningar på kameran innan vi fick rusa ner till ett vindskydd strax nedanför.
I vindskyddet satt vi en kvart, blöta både av svett och vatten uppifrån. Käkade lite frukt och fyllde på vätskeförrådet innan vi vände neråt igen. Nerfärden var besvärlig eftersom berget blivit halt av regnet och det gällde att sätta fötterna rätt innan man tog stegen fullt ut. Vi kom ner helskinnade, lite blöta men mycket nöjda. Omnebergets topp kommer jag med säkerhet att besöka igen fast då ska himlen vara blå……..
Susannna 2007-06-28
juni 29, 2007 at 10:16 f m
Vilken härlig dag och så vackert! Hos oss är det platt som en pannkaka (men fint ändå)!
juni 29, 2007 at 11:50 f m
Vi hade ju lite osis med vädret. Tänk om vi gått tio minuter tidigare eller en timme senare. Då hade jag fått de bilder som visade den magnifika utsikten. Men, det går fler tåg….
juni 29, 2007 at 5:37 e m
Vilken härlig natur, och vilken utsikt! Om man har lite fantasi så kan man se två personer som kysser varandra på bilden som heter bild-456. Häftigt!
juni 29, 2007 at 7:42 e m
Ja, det har du rätt i! Nu när du sagt det så är ju bilden uppenbar.
Ha en bra kväll, kram
juni 29, 2007 at 11:03 e m
Vilka härliga bilder och vad bra du har skrivit intressant att läsa!!!!
Kramizzzz
juni 30, 2007 at 7:58 f m
Ett intressant minireportage om Omneberget, Susanna; tack för det! När jag läste om kärlväxtarterna kom jag osökt att tänla på Säterdalens flora, som även den innehåller en del unika inslag. Vår lärare i biologi, gemenligen kallad ”Fibblan” tillbringade mycket av sin fritid där, ivrigt letande efter rara växter.
juni 30, 2007 at 2:32 e m
Det är så fint där uppe, jag blir nostalgisk. Dock uppskattade jag inte utflykterna lika mycket som barn när vi var där, det är nog dags att göra nya turer i dina trakter.
Kram från mig
juni 30, 2007 at 10:32 e m
Desto längre jag bor här desto mer uppskattar jag mina omgivningar. Det är först de senaste åren som jag verkligen gett mig tid att upptäcka den dramatiska naturen.
Nu är jag helt såld och gör allt för att locka fler hit.
Hallå turistbyrån, kan jag få provision………!!