♪♪♫♫♪ Vi går över daggstänkta berg, fallera, som lånat av smaragderna sin färg fallera ..
Den lilla visan kan få bli vår signaturmelodi för vi traskar oförtröttligt vidare genom kartbladen. Vädret har varit alldeles lagom och kondisen är på topp.
Här hemma växer gräset så mycket att jag snart får fundera på att ta till lie istället för gräsklippare. Måste klippa i helgen om inte trädgården ska bli allt för vildvuxen. Jag önskar att jag orkade ta tag i sådant under veckorna och har de bästa planer, men när kvällen kommer orkar jag bara inte.
Nu kommer Katarina hem från sista ridningen denna termin och jag väntar på att få höra kvällens rapport från stallet. Hästar som inte vill gå, hästar som vill galoppera fast ryttaren tänkt annat o.s.v. Det är en del ruskiga historier som jag får höra när dessa redogörelser avläggs. Att det inte händer fler olyckor med hästar är ett smärre under.
Tittade på klockradion och fick bråttom upp. Vad kunde klockan vara? Den blinkade ilsket på 6.07 och jag förstod att det varit strömavbrott. Men jag kunde lugnt andas ut, klockan var inte mer än kvart i fem. Nere i köket satt Kalle …….vad sjutton gjorde han uppe så tidigt och kaffet hade han bryggt också? Han kunde inte sova mer och det är bara att erkänna att det satt fint med färdigt kaffe direkt på uppstigningen.
Problemen med minichefen börjar lösas. En av mina kollegor tog också ett samtal med henne och förklarade precis som mig att hela gruppen står bakom protesten mot gruppdelningen. Det besked kollegan gav mig är så kul. Minichefen verkar nu förstå att vi inte är ute efter att ta över hennes plats, utan de önskemål vi har bygger på det enkla faktum att vi jobbar bra i grupp. Vi ska tydligen få slippa dessa konfrontationer och få jobba enligt det mönster som funkar för oss. Underbart, jag är så glad att jag nästan skulle kunna ge minichefen en kram. Hon är en duktig arkeolog men är ung och saknar självkänsla som ledare. Därför ska jag också ge henne en eloge för att hon nu lyssnat på oss, även om det skett under mycket bråk. Men för att hon ska växa som ledare behöver hon få höra att detta beslut gillas och är rätt. En klapp på axeln kostar inget men ger så mycket. Alla ska må bra i mitt arbetslag och det gäller även vår unga minichef. Så förhoppningsvis – Slutet gott, allting gott.
Innan jag avslutar morgonens bloggpass vill jag sända ett stort tack till er alla som stöttat mig med kommentarer under de här dagarna. Ni har hjälpt mig att orka ta den kamp som detta bråk utvecklade sig till. Ni är underbara vänner och det är så trist att jag knappt hinner besöka er nuförtiden.
Kram på Er
Som vanligt sitter jag här med en kaffekopp, precis som alla andra morgnar. Jag hade kunnat ta en tårtbit men det känns mastigt, kanske jag tar en till påtåren. För i detta hus gäller det att hålla sig framme när det finns något gott….
Lilla Lexie bestämde sig för att husets invånare hade sovit färdigt vid tretiden och gick omkring högljutt jamande. Suck….Trött som attan är jag och jag hoppas att hennes uppträde i natt var en engångsföreteelse. Men det är nog hennes biologiska klocka som ställer till förtret. Ännu är det för tidigt att sterilisera henne men vi fick en förpackning p-piller att ta till om hon skulle bli för besvärlig och det är kanske dags att ta dem i bruk.
Än så länge syns inte regnområdet som meteorologerna så hotfullt ritat ut på väderkartan men att det kommer tvivlar jag inte på. Nackdelen med regn är att det blir så halkigt ute i skogen. Risken för fall ökar markant när man slirar omkring på slippriga grenar och mossa som släpper från bergssidorna.
Nu klagar Muffen nerifrån. Frukosten har han ätit och nu brinner han av iver att få gå ut och patrullera av sitt revir. Bäst att släppa ut pojken innan han väckt upp de andra.
Jag såg att Anna som jag framöver kommer att kalla Tamiza redan skrivit om vår utflykt idag på sin blogg. Men hon skriver på engelska så jag kör den svenska varianten.
I början av min anställning var vi uppe på ett 190 meter högt berg som heter Borgberget. Om man kan bli bergtagen är det precis vad jag blev då. Så idag följde hela familjen med mig dit. Redan på stenåldern byggdes denna fornborg som har en 135 meter lång mur längs med ena bergssidan. De övriga tre sidorna stupar lodräta nedför. Platsen är bland det häftigaste jag upplevt och utsikten är milsvid åt alla väderstreck.
På vägen upp höll vi på att kliva på en liten huggorm……Den fräste ilsket åt oss när vi försökte hålla den kvar på vägen för en bild. Nya kameran var med men det var visst inte batterierna! De var urladdade, hahaha, vilket pucko till fotograf. Innan någon av ungdomarna insett att de har mobilkameror var huggormen borta. Så de fina bilder jag tänkte skaffa mig från Borgberget får vänta. Vi tog visserligen kort med mobilerna men skärpan är inte densamma.
Nu ska jag dra mig tillbaka efter en mycket trevlig dag, firad som jag blivit med tårta, presenter och utflykt.
Snart uppe!
Så går vi hemåt………
En ny blogg från denna familj såg dagens ljus i går. Det är äldsta dottern som startat en här på WP. Jag fick göra en del utryckningar för att hjälpa henne komma igång. Men när det kommer till själva textmassan har jag inga hjälpande råd att ge då hon valt att skriva på engelska. Återstår att se om hon blir biten av bloggbacillen eller om hon lägger detta på hyllan om ett tag.
Nu börjar familjen vakna till, Kalle har varit uppe sedan 8 men de här nattsuddande ungdomarna har också hörts av. En har duschat, en avstår, återstår den nattbloggande damen som ska väckas för nu ämnar jag starta dammsugaren.
Bilen står på uppfarten, fin som om den var ny. Ungdomarna ställde upp mangrant igår och med åtta armar gick tvätt och vaxning snabbt. De gnuggade och polerade rejält och jag kan tänka mig att det gjordes i egenintresse för det är den bil som ska föra de unga tu till balen.
Nu är det mesta klart inför avslutning och bal. Kalle och Anton följde med Katarina ner till fina affären igår och tittade på kläderna vi såg i fredags. Trots prislappen som egentligen är för hög för vår kassa köpte vi kavajen och kjolen. Hon var verkligen fin i kläderna och de kommer säkert att bli använda även efter avslutningen.
Gräsmattan fick väldigt bråttom att växa efter veckans regn och jag hann med att klippa den i går kväll. Idag måste jag städa fast jag kommer att köra expressvarianten, dammsugning.
Det är ju ändå morsdag……..
Som vanligt kan jag inte låta bli att lägga in ett par bilder.
Tjärnen vid vår gata. Det finns faktiskt fisk i den och sommartid är detta ett Mekka om man vill se trollsländor. Luften är full av dem, blåa, gröna, stora och små. Katterna gillar att jaga dem men är de oförsiktiga är det inte trollsländorna som blir bitna………
En liten ekorre blev störd under middagen när vi passerade.
Agastache foeniculum Golden Jubilee. Den behåller det limegröna bladverket hela sommaren. Blir ca 60cm hög och blommorna som är violetta börjar visa sig vid misommar sedan blommar den fram till frosten. Älskas av humlorna.
Kungsängslilja. Ett rutigt mästerverk.
Aubretia en marktäckande stenpartiväxt. Finns i fler nyanser av rosa, blått och violett.
Till sist en bild på en liten del av mitt stenparti som är placerat på muren som följer infarten.
Märks det att jag har fått en ny ”leksak” – kameran……….?
Studenten är i antågande och tempot på aktiviteterna här hemma skruvas upp. Igår eftermiddag gick Katarina och jag runt bland butikerna här i staden för att finna lämpliga skor och kläder till avslutningsdagen. Skor fann vi men själva kläderna blir besvärligare att lösa. Vi fann ett set med kjol och kavaj som Katarina gillade och passade i, enda protesten jag hade att invända emot det hela var prislappen. Visserligen är det en speciell dag men 2500:- är väl så saftigt. Dessutom är detta unika kläder som inte finns på så många ställen men ändå…..Vi ska ta ett beslut under dagen men Anna protesterade naturligtvis och hänvisade till att hennes klänning minsann hade kostat bara hälften. Ibland är hon som 10 år, hihi!
I övrigt ska här städas, klädberget ska tvättas och bilen måste få sig en rejäl uppfräschning. Det är alltså dags för tvätt, rubbing och vaxning. En procedur som tar mest en hel dag, åtminstone när jag gör det. Alla ungdomar är här denna helg och har lovat hjälpa till. Nästa helg är det folktomt sånär som på guben och mig. Nej nu ska jag kavla upp ärmarna och starta med göromålen.
Lexie och StorMuffen. Vi var ute och sprang med dem på skogen igår och Lexie blev så andfådd att hon flämtade som en hund. Hon får ju inte tillräckligt med motion men om en månad kan hon steriliseras och då kommer hon att få gå fritt. Fram tills dess är det sele som gäller.
Regnkläderna hade vi med i ryggsäckarna men när regnskuren kom var det ingen i gruppen som trodde att den skulle bli långvarig. Hahaha, det var mot bättre vetande kan man säga. Himlen hällde visst det mesta precis över oss och innan vi hade tagit oss tillbaka till minibussen var det nog bara kamerorna i plastpåsarna som var torra. Så de flesta sätena i bussen är blötlagda och häller vi på lite tvättmedel är det nog möjligt att tvätta dem…….
Men innan dess hann vi vandra långt, ett häftigt berg bestegs och där fanns kvarts i enorma mängder. Hela ena sidan på berget är uppbyggt av kvarts och jag bar faktiskt hem en klump på ett par kilo.
Ett par otäcka fall råkade vi ut för och jag väntar på de stora blåmärken som säkert kommer att bildas på mina ömma ben. När marken är täckt av tjock fin mossa och bärris syns inte de förrädiska gropar som gömmer sig under täcket och jag slog mig rätt så rejält mot en nedfallen tall som låg intill en sådan grop. En av grabbarna föll inte mindre än fyra gånger och han kommer säkert också att prydas med blåmärken. Som tur är ska vi inte ut på skogen mer denna vecka så vi hinner nog läka ihop innan måndagen.
Här hemma väntade pannkaka och det satt fint efter dagens strapatser. Nu har kaffet druckits och jag känner hur kroppen och knoppen slöar till. Kan bli jobbigt att hålla sig vaken men den tur jag ska påbörja bland bloggarna kanske får mig att piggna till
Oj, vad ni är gulliga! Jag tackar för alla kommentarer och hoppas kunna hälsa på er i kväll. Igår blev det en nästan datorfri kväll, kameran som jag köpte i söndags kom hem och allt mitt intresse riktades mot den lilla söta saken. Jag har aldrig tidigare haft en digitalkamera så jag läste manual och utförde en massa inställningar efter den. Sedan skulle det ju naturligtvis provfotas, en del bilder blev bättre, andra mindre bra och det kommer att behöva bläddras i manualen fler gånger.
Jag fick en kamera för 1000:- som knappt är använd, manualen var inte ens öppnad så jag är jättenöjd med affären. Fick en förfrågan om vad jag köpt mer på Tradera. Ett av mina intressen är att samla på Upsala Ekeby keramik och många fat, figuriner, skålar har skaffats via Tradera. En hel del Tv-spel har vi också köpt samt smycken och frön. Totalt har jag ropat och vunnit 71 auktioner och inte en enda gång har jag blivit lurad eller missnöjd med varan. Men jag undviker säljare som inte har gjort några affärer utan håller mig till etablerade personer som har goda omdömen.
Till sist så bjuder jag på en utsiktsbild tagen på verandan i går kväll med min ”nya leksak”. Det är egentligen två bilder som jag klistrade ihop. Skarven syns men så här på morgonen har jag inte tiden att finputsa.
Vädret blir inte lika bra idag, regnkläder kommer att bli mitt gångplagg……
Kram
