Ett helt liv ska rensas ut.

Huset är till salu och det innebär en hel del jobb. Idag ska vi få besked från en av spekulanterna om det blir köp eller inte. Men oavsett vilket så ska 28 år tillsammans med Kalle rensas ut och komprimeras ner till våra respektive lägenheter. Kalle har inte fått tillgång till sin lya än och det gör att allt ska packas in i mitt förråd tills vidare. Det börjar bli trångt där nu för det ska även rymma döttrarnas saker och jag har insett att de är samlare…….. Så mycket prylar de har, massor med glas- och prydnadssaker har paketerats in.

Tiden delas mellan huset, Arbetsförmedlingen, Bilskolan och övningskörning med Kalle. Gårdagens körning var inte alls lyckad, det vete sjutton vad som flög i mig. Jag tog de flesta kurvor och svängar i en fart som fick Kalle att ta sig för hjärtat. Jag ska försöka anpassa farten bättre idag för det är ju trots allt vinterväglag.

Om en stund ska jag in i duschen innan dagens pass börjar. Först Bilskolan sedan övningskörning med Kalle vilket också innebär fler flyttlass och eftermiddagen är inbokad på Iris Hadar med mer teori samt jobbsök. Så jag har fullbokat schema trots arbetslösheten. Min praktik på gruppboendet blev en kortvarig historia, det var inte alls min grej.

Jag hoppas snart få tiden att räcka till för att hinna sitta och slöläsa bloggar men än så länge har klockan för få timmar på dygnet. Bjuder som vanligt på lite naturbilder, de här togs den sista dagen vi inventerade och vårt mål för vandringen var Lomtjärnsberget.

Inte alltid som skogen är grön och grann. Här var det mörkt, ljuset nådde inte ner till marken, häftigt och lite spooky.

Inventerare på väg ner från toppen. Hela Kramfors låg framför våra ögon.

Till sist – en liten raring! Ujuj vad nyfiken den var…….och snabb! Jag är så glad att jag hann fånga in den lilla sötnosen på bild.

Ha dè

 

Lite sömn men inte trött!

Ännu en natt som inte haft så många timmars sömn……Allhelgonahelgen innebär party i kvarteret och strax efter halv fyra stod någon alkoholfylld individ ute på balkongen och skrek, ackompanjerad av ett oherrans oväsen från sin stereoanläggning. Ja, det är ju inte alla som uppskattar den tidiga morgonväckningen kan jag säga. Lägg därtill till spring i trappan mitt i natten, biltrafik och andra stereoapparater som går på högtryck under sena kvällstimmar och tidiga morgnar.  Mitt sömnschema är nere på ca 2-4 timmar per natt men det konstiga är att jag känner mig inte trött. Håller jag på att bli en övermänniska?!!?

Strunt samma jag är pigg och det är vad som räknas. Ska ut och övningsköra med Kalle på förmiddagen och det ska bli kul. Det blev inställt igår p.g.a. snöfall, både han och jag insåg att det kanske är bäst att vänta lite med halkkörning, hihi!

Nu ska sängen bäddas för trots att jag varit uppe sedan tio i fyra har jag inte uträttat ett skvatt men det ska bli ändring på det nu.

Ha en skön söndag där ute.    Storvattnet en höstdag i oktober.

 

Arbetslös igen!

Sista arbetsdagen var på onsdagen och den första morgonen som arbetslös var hemsk. Så många timmar att slå ihjäl! Helt plötsligt hade jag massor med tid att fundera. Tårarna kom då jag insåg hur mycket jag saknade jobbet. Jag kommer nog aldrig att få ett så fantastiskt givande jobb något mer. Men att deppa hjälper ju inte så jag trotsade hårda vindar och tog mig en rejäl promenad på drygt sju kilometer. Turen gick upp till Icktjärn – ett naturreservat som är mycket vackert. På vägen hade jag sällskap av kameran och sökte mig då och då ut i skogen för att fånga vackra bilder på hösten som just denna dag var fylld av frost. Jag kommer nog att fortsätta vandra i naturen även framöver för den ger en sådan kraft och dåligt väder ger bara promenaderna en extra krydda.
Tänk så många mil jag gått sedan i maj. Jag har sett björnspillning, hökar, örnar älg och ett stort antal träd rivna av björn. Tack vare det jobb jag haft har jag fått förmånen att lära känna naturen utan rädsla.

Vad som kommer att hända framöver är ett möte på torsdag med Omsorgen. Jag ska ge vården en chans till men denna gång handlar det om förståndshandikappade. Så förhoppningsvis behöver jag inte gå arbetslös så länge denna gång.

Just nu är det partaj i hela detta kvarter, grannarna i alla fyra husen spelar och tjoar allt vad de kan. Det gäller att överrösta varandra, men det är tur att jag har hörlurar…………….Nattsömnen kan det dock bli lite si och så med för när det partas här håller de igång lääääänge.

Lite höstbilder från en tur till Icktjärn i ett frostigt landskap den 1 november.

              

 

Det har blåst många vindar sedan sist………..

04.15. Uppe i ottan eftersom jag glömt att ställa om klockan men jag har en tvättstugetid att passa klockan sju så det är ingen mening att sova vidare. Då kom jag att tänka på bloggen………….

Mitt liv har förändrats radikalt sedan jag senast skrev något här. När döttrarna lämnade hemmet insåg både jag och Kalle att vi inte hade så mycket gemensamt längre och på mitt önskemål har jag flyttat ut från huset. Kalle träffar jag dock mest dagligen och han är min handledare när jag övningskör. Jag fick alla papper för att kunna övningsköra privat i fredags så nu är det bara att ge sig ut på vägen och nöta in kunskaperna.

Sedan mitten av september bor jag i egen lägenhet. Tyvärr så är det inte stadens lugnaste kvarter, många missbrukare bor här och det partajas både på vardagar och helger. Men jag börjar bli van vid att glasen i vitrinskåpet klirrar av basljudet, hihi!!

Jobbet är snart slut, bara tre dagar återstår och det känns vemodigt. Jag har haft en otroligt fin höst med många långa vandringar både i arbete och på fritiden. Senast förra helgen besökte jag och ett par av killarna ett högt berg i snöslask och regn. Jag har insett att det finns inget dåligt väder utan det är helt sant – Det finns bara dåliga kläder! Vikten har rasat och numera är alla kläder för stora men på den hälsokontroll vi fick göra för en månad sedan fick jag bekräftelse på att jag är superfrisk. Mina världen är de samma som jag hade i tjugo-årsåldern. Jag mår prima och har t.o.m. självförtroende nog för att byta ut min avatar till ett riktigt foto.

Jag

Snart ska jag väcka mina nattsuddande grannar genom att ta en tidig dusch innan tvättstugan ska tas i besittning. Men innan jag går ska jag bjuda på ännu en härlig utsiktsbild från det vackra landskap jag bor i. I september gick jag ensam upp på Stortorget i Häggvik, Nordingrå och fick med mig ett antal fina foton. Här är ett av dem!

Ha en trevlig söndag!

 

Bergtagen

En del samlar på frimärken eller andra ”normala” objekt men jag har helt klart börjat samla på något så konstigt som berg……….I söndags besteg jag Högklinten i Mjällom 286 m.ö.h. och det var en upplevelse utöver det vanliga. Hav i alla fyra väderstreck, mäktigt och vackert.

Utsikt över Docksta ca 5mil bort

Det var inte långt till molnen

Igår var det dags för nästa topp. Under ett besök på Mannaminne passade jag och ett par av killarna i arbetsgruppen på att bestiga Stortorget. Höjden är bara 150 ö.h. men det var en brant stigning. En av de mest fotograferade platserna i Höga Kusten fick jag då uppleva med egna ögon, men kameran låg tyvärr kvar i bussen, korkat men sant!!

Idag blir det knappast någon bergsbestigning utan fokus läggs på fisket så att vi kan slutföra uppdraget. Luften är rätt så kylig så det blir till att dra på sig en extra omgång kläder för att kunna stå vid strandkanten hela dagen.

 

Söndag morgon

Huset är städat, alla fönster putsade. Jag hann prestera en hel del under gårdagen och det är en lugn och stillsam morgon utan några krav som jag möter. Det har varit lite upp och nervänt här sedan tjejerna flyttade. Jag har inte haft tid att se om vårt hus med alla de resor som vi gjort upp till Umeå och veckorna har ägnats åt arbetet. Under augusti har jag färdats över 300 mil…….Men igår fick alla rum en välbehövlig genomgång.

Jag fick se mig själv i tidningen igår och jag gillade inte alls bilden men det är bara att acceptera att man inte är 20 längre………Tidningen gjorde ett repotage om det specialuppdrag för Länsstyrelsen vi just nu håller på med i jobbet. Vi har fått två sjöar att provfiska på. Det handlar om kontroll av bl.a. kvicksilver i småaborre och gädda, ett visst antal av varje i en viss längd och vikt. Ett uppskattat avbrott i våra skogliga inventeringsvandringar.

Nu ska en andra kopp kaffe inmundigas och jag ska tassa tyst så Kalle får sova en stund till.

Dokumentation på Fransåsen i Junsele. Jag sitter i mitten och för in GPS- koordinater. Även detta var ett specialuppdrag 10 mil från vårt område. Under en dag inventerade vi den gamla byn för att få den utmärkt på karta innan skogsmaskinerna skulle hinna före och än idag finns 28 hus el. husgrunder, en stor areal fossil åkermark och vi fann inte mindre än 45 odlingsrösen. Det var en lång dag men vad gör det när vi fick möjlighet att arbeta på en så fin plats.

 

Det kraschar till höger o vänster

Oflyt kan man ha och just nu befinner vi oss i en sådan period. Allt började några dagar innan vi skulle besöka ungdomarna i Umeå. Bilen stannade oförklarligt och efter många turer fram o tillbaka resulterade det hela i att bensinpumpen slutat fungera. In med en ny, inte gratis och inte billigt men det är smällar man får ta, hm,hm.Vi kom iväg till Umeå, packade ur de saker vi hade med oss, packade in ungdomarna i bilen och for iväg till Jysk för att inhandla ett par kontorsstolar till tjejerna och en byrå till hallen. Stolar fanns men ingen byrå.

Ungdomarna bjöd på middag innan vi åkte hem och väl hemma ringde telefonen. Det var Katarina som kunde meddela att en av stolarna slutat fungera efter en timme. Suck…….inte kastar man sig i bilen och åker 20 mil för att byta. Det fick vänta.

Dagen efter pajar min dator, ja vad annat var att vänta i en tid när allt verkar sluta fungera. En ny resa, den här gången till Sundsvall och en ny dator införskaffades. Hittade även byrån på Jysk där nere.
Idag har Kalle varit upp till Umeå igen och bytt stolen samt införskaffat kläder till vår blivande Jägmästare och de affärerna vet att ta betalt. Summa summarum – Kalle konstaterar lugnt att ” nu har vi korsdrag på kontona” (skratt)

 

Olyckligt kär……….

Jag är förvirrad, smickrad men även oroad.

Det är svårt att  hantera en ”horny” och kärlekskrank 26-åring.  Situationen är besvärlig eftersom det är en arbetskamrat. Herregud, jag kan ju vara hans mamma.!!  Jobbigt, för han är den bästa arbetskamraten.

Här ramlar det små brev, inviter och blomstercheckar över mig. Oboy……….har jag inte nog att göra och tänka på ändå?

Hinner inte förklara mer just nu. Måste in i duschen, arbete väntar.

 

En ny tid!

En hektisk sommar går mot sitt slut. Jobbet har tagit en stor del av min tid, många långa resor har vi gjort, den senaste i måndags gick till Lycksele och pararellt med det håller jag på med körkortet. För det var något jag lade på hyllan efter en krock med övningskörningsbilen när jag var 18 år. Sedan dess har jag inte tagit i en bilratt annat än för att torka av den vid biltvätt…….. Men man är aldrig för gammal för att lära så nu sliter jag mina hjärnceller med att få in teorin först och främst. Ska väl sätta mig bakom ratten snart också……….

Som om detta inte är nog har massor med tid gått åt till att hjälpa tjejerna och Anton med kontakter och flytt inför studiestarterna. Efter många och långa turer hit och dit kom alla ungdomar in på sina val och de hamnade i samma stad. Katarina trodde länge att hon skulle gå Masterprogrammet i biologi men i måndags kom beskedet att hon kom in på sitt första val – Jägmästarprogrammet på SLU i Umeå. Vi kan knappt fatta att det är sant eftersom de bara tar in 90 st. i hela landet.

Idag blir det ännu en tur upp till Umeå för att lämna av en del saker till ungdomarna. I söndags körde vi deras flyttlass och trots att vagnen vi hyrt var knökfull fick inte allt plats. De har en jättefin lägenhet och trivs förträffligt på sin nya ort men de är mycket saknade av mig, inga datorlampor blinkar på routern som de för övrigt fick ta med sig. Nu blinkar en ensam lampa på modemet, det är min dator…….. Att de försvann hemifrån samtidigt gjorde tomheten ännu större. Döttrarna är mina bästa vänner, vi har alltid gjort en massa saker tillsammans och jag passerar deras relativt tomma rum med vemod. En period i våra liv är till ända och det är dags att anpassa sig till den nya situationen, men just nu saknar jag dem förfärligt. Tur att de inte hamnade längre bort än 20 mil. De finns så pass nära att jag har möjlighet att träffa dem.

Nu när flyttstressen lagt sig kanske bloggen åter väcks till liv. Tack till alla er som lämnat kommentarer, ni är underbara. Nu måste den här madamen ta sig i kragen och börja dagen om jag ska bli klar innan avfärden. Kram

 

”Lilla” goa gumman

Grattis Tamiza

idag blir du 20 år. Hurra, hurra!!

Vi får fira dig när du kommer hem!

Sänder en önskan om att du får en fin dag trots att du arbetar.

Massor med kramar från oss alla här hemma………